Nu har jag spenderat denna lördagskväll till att gå igenom & radera en hel del gamla blogginlägg. De som är kvar ska sparas ner till min lilla samling bland sådant som kan vara bra att blicka tillbaka på då & då. Som exempelvis när jag tog mej igenom cellgiftscirkusen. Jag är uppriktigt sagt chockad över hur positiv jag höll mej under dessa 10 månader utav elände. Att jag gång på gång valde att omge mej utav glädje & positivitet, för att på något sätt dämpa den där smärtan i hur jag mådde både psykiskt & fysiskt. Och att jag under hela denna process både arbetade & studerade, tog hand om barn & hushåll, var en god hustru, dotter, syster, faster, svärdotter, svägerska, kollega & vän. Att jag höll mej ovan ytan. All cred till mej själv, faktiskt.

Jag funderar mer & mer på att avsluta denna blogg. Att låta den leda till ett avslut. Ett avslutat kapitel.

Jag ska börja spara ner alla kvarvarande inlägg nu & därefter radera dem.